Orolig för skeppsbrott

Många tankar bubblar i rörmokarn´s skalle.

Är det så att fru kommunalråd i Emmaboda redan i sin tidigare karriär som simlärare insåg vad som skulle hända med det sjunkande kommunskeppet Emmaboda. Affärer som stänger, folk som flyttar från oss, en allmän taskig stämning på byn och oroliga småföretagare som inte vet vad framtiden döljer i sitt sköte.

Frågan många inklusive mig själv ställer sig är om hon även i rollen som kommunens starke kvinna kommer stå där med handen under hakan för att undvika kallsupar på sina ”elever” eller kommer hon ta sin tillflykt till sitt andra boende i grannkommunen med havsutsikt och sitta där på en sten i Kalmarsund likt den lille havsfruen och se på när skeppet sjunker och invånarna flyr som skeppsråttor?

Hur ska alla de småföretagen runtom i kommunen som står inför ett generationsskifte locka någon att ta över de ack så viktiga och tillräckligt många livbåtar som gör detta en gång så stolta kommunskepp med en slogan som lyder ”Emmaboda i våra hjärtan” att även i fortsättningen kännas som det tryggaste fartyget i den svenska kommunskeppsflottan?

Jag sitter själv i den ena av livbåtarna och gör allt jag kan för att hålla den på stadig köl och även se till att så många som möjligt av de andra små livbåtarna som finns i min närhet håller sig flytande, vilket inte alltid är det lättaste då det på kommunkontoret/kommandobryggan anses viktigare att rädda skeppsskatter av glas och bygga landgångar till gator och torg som knappt någon kan gå i land på.

I min roll som ledarmot i bildningsnämnden som förvaltar den ovan nämnda skeppskatten av glas och som förvaras i ett av kommunskeppets yttre skott har vi från alliansens sida efterfrågat en redovisning om skattens egentliga värde och skottets flytkraft. För lika säkert som skottet är mot intrång/insyn lika osäker är prognosen för hur pass vattentätt det är och vad det kostar att driva.

Det som i dagens samhälle lockar besättning till att bli en stolt matros på kommunskeppet Emmaboda är närheten till service, handel, trygghet och högkvalitativ utbildning.

Vi har vår hemmahamn på lagom avstånd för en dagssegling från Kalmar-Växjö-Karlskrona där det utbildas många nya besättningsmän som efter avslutad utbildning ska mönstra på på något kommunskepp i den tidigare omnämnda flottan.  Men hur lockar vi dom till just vår lilla skuta?

När jag mönstrade på i bildningsnämnden trodde jag att jag gjorde det för barnens/elevernas skull och absolut inte för att driva museum.Ordet kärnverksamhet gillar jag skarpt och det får enligt mig kosta lite mer. Som läget nu håller på att bli så skyddas skeppsskatten mer än de som ska skydda den och skolan har blivit någon slags Taxfreebutik. Det är nåt som måste besökas ombord på ett fartyg men som oftast bara leder till oförutsedda utgifter och impulsköp och i många fall även okontrolerad berusning med en rejälare baksmälla som följd.

Skolan ska bedrivas och bedrivs oavsett väder. Och om det yttre skottet där skeppsskatten av glas förvaras ansetts säkert behöver det inte helgarderas med det som meterologerna kallar växlande molnighet med chans till sol.

Så snälla fru kommunalråd med besättning!

Låt oss inte gå under!

En ny besättning står redo att ta över rodret 2014 men fram till dess gäller det att hålla skeppet flytande och surra livbåtarna ordentligt för det kan bli storm.

Blunda inte och ta kikaren från ögonen där på kommandobryggan för då vidgas synfältet vilket är en nödvändighet för att upptäcka faror även vid sidan om farleden.

Skydda inte er med växlande molnighet och solchanser för som Papphammar en gång sa,

 ”Sverige får väder”. 

Han torkade sig även med Sverige där bak, men låt för den delen inte Sverige torka sig med Emmaboda där bak!

Se gla´ ut // H